Nio veckor i Kenya –> Stellenbosch

Facebook-20151214-085825

Nio veckor i Kenya blev det, en rejäl löp-boost men har ändå fått in bra simning också. Cyklingen har blivit på trainer vilket är sisådär men med tanken på att jag kommer cykla ute resten av året kan jag ta det.
Jag älskar Kenya och Ngong Hills, som ligger cirka 15 kilometer från Nairobi. Det är femte gången jag är i Ngong Hills då jag har en kenyansk familj där, min pappa lever tillsammans med en kenyansk kvinna. Huset/radhuset vi bor i är det alltid folk i och någon ny som hälsar på. Väldigt trevligt och socialt.

Om du vill uppleva riktiga Kenya/Afrika och träffa äkta yrkeslöpar så anordnar farsan, Lars Bohlin, löpresor dit. Gå in på kimbiacamp.se eller kolla Facebook/instagram sidan kimbia camp.Facebook-20151214-085758

Livet i Ngong hills skiljer sig väldigt mycket från Sverige. Ungefär som natt och dag. Det är ett hårt liv och man måste hård annars äter de upp än. Ett liv där man är ständig rörelse, livsfarligt att stanna upp, man måste vidare..snabbt.
Ett land där jag aldrig har tänkt så mycket på att jag har ljus hy, absurt, tragiskt.. men sant. Kanske för att jag och Micke var de ända mzungos där. Sopornas land..
korruption/mutornas land.. vilket jag tackade innerligt när micke och jag inte höll på att komma med flyget till Sydafrika eftersom vi inte hade ”yellow fever card” med oss.. men vi mutade kärringen (doktorn) så fick vi ett intyg att vi tagit sprutan och att den togs i början av november…. Vi kom på flyget i sista sekund.

Landet som gör dig hård och det märks på löparna. Det viker aldrig ner sig och tränar så förbaskat hårt och målinriktat. Så klart är det många som går sönder också men om det finns 1000-tals löpare i samma kaliber så är det i alla fall någon som klarar träningen och blir bäst i världen.

InstagramCapture_1047a51f-612f-42a2-b428-366581b5d21eMicke sprang med Isaac Macharias löpgrupp, där bland annat Patrik Makau var med ibland (har fjärde snabbaste Marathon tid på 2.03..) Gått om sparring om man säger så. Det säger hela tiden att ”dont be afraid, pusch, no worries” och det dom menar är att man måste våga bli trött, våga puscha.
För dom spelar det ingen roll egentligen hur bra eller dålig du är bara så länge du kämpar. För i deras världen kommer du då bli bra.

De påpekar även att det handlar inte om gener som vi i väst verkar tro utan att det hårda arbetet de lägger och antal löpare. Och när man ser på löparna så är det väldigt olika, en del är kortare, smalare, muskellösare osv. men alla springer väldigt fort.
Du imponerar ingen där med dina 33-35 minuter på milen. Om du är bra så springer du åtminstone under 30 (Som kille).
Tjejerna i gruppen springer 5 km under 15 minuter, de ni!

Facebook-20151214-085956

Micke och Anton, som coach Micke första veckorna.

 

Nu snackas det väldigt mycket om doping också och det förnekar jag inte. InstagramCapture_713589c2-bcf7-4960-bb60-62959ba3b92bDe är nog inte så ovanligt i vilken idrott som helst i toppen. Men när du har flera 1000 löpare varav hälften springer i regnbyxor och sandaler, lever enbart på ugali och spenat och i vissa fall så fattiga att de köper ren glykos för att få energi. Så är det åter en ursäkt för oss i väst, ”att det är omöjligt att slå dom”.
De påstår att vi i väst har gett upp och det kan jag nästan hålla med om.

Nu är vi i alla fall i Stellenbosch, Sydafrika. Selfislandet, där gräset är alltid grönt och himmelen blå. Det är fint och väldigt varmt.
Skönt att få komma ut och cykla på vägar igen och simma med en simgrupp.
Här kommer vi (Jag, Micke, Tom och Ludde) lägga grunden inför 2016 och som det känns nu kan det här bli riktigt bra. Finns riktigt bra folk att sparras med här. Facebook-20151214-090052

Förutom att jag har bytt land har jag även bytt tränare. Nu kommer jag vara en del av CP-Squad (Chris Pilone) och jag ser framemot det. I två år har jag sett hur han tränar Micke, Tom och Sam Osborne och litar på Chris till 100%.

Jag har haft två riktigt bra säsonger med Jocke Willen som tränare. Han har lärt mig väldigt mycket och gett mig en bättre bild på mig själv som atlet. Att hemligheten är kontinuitet och tålamod för framsteg och utvecklig. Tack för allt!

Annonser

Kenya

Säsongen är slut..eller det var den för länge sen för min del. Efter Karlovy Vary blev jag sjuk, magsjuk. Seg j**la magsjuka som inte ville släppa. Tog nästan över två veckor innan jag börja känna mig som människa igen och sugen på att träna.

Jag bestämde mig för att ta semester, hela september ut. Kravlöst, helt underbart!

Har haft en fantastisk säsong med många fina resultat som jag för första gången är riktigt stolt över. I år blev det mycket resande och endast en tävling hemma i Sverige, Sprint SM. 10 tävlingar totalt i år, på 7,5 månad! Det slet med allt resande men jag har haft väldigt roligt och det har varit otroligt lärorikt.

Man måste ut och tävla om man vill bli bra. Sverige är för litet.. men jag såg att vi till nästa år kommer ha en Europa cup i Malmö och även i Norge otroligt roligt! 🙂

IMG_3832 (2)

Nu har jag i alla fall börjat komma igång efter september-koman. Jag och Micke åkte till Kenya i slutet av september, vi stannar här i ca 9 veckor innan vi beger oss vidare till Sydafrika där vi kommer ha vårat långläger.

Bra löp-boost! Det finns massa bra och snabba grupper man kan springa med här. Jag väntar nog en vecka till innan jag försöker mig på.. vill helst inte bli förnedrar och utskrattad av kenyanerna.. Pole pole, mzungo (Ungefär ”långsam viting”)

Kenyanerna tillskilland från oss svenskar tränar det alltid långt och hårt på morgonen. Alla dagar i veckan förutom söndagar då det går i kyrkan och har vilodag.

Det är inte svårt att bli inspirerad av att träna här. Stora löpgrupper som springer ihop, de ligger hela tiden tät ihop, röd jord, snabba ben och masailand. Ända orden som sägs är om det är fartökning eller om någon släpper, twende (let´s go).

De flyter oavsett terräng.. Deras ben går automatiskt. Ngong Hills där vi befinner oss är sjukt kuperat, det kan du höra på namnet 😉 och ligger på 1800-2000m höjd.
Även stigarna och vägarna är väldigt ojämna att det gäller att ha snabba fötter och stark bål.

”Om två- tre månader är du snabb, 21km på 72 min, inga problem”
”Om du springer i vår grupp kommer kilona ramla av”

Några kommentarer de kan säga. Älskar det, för dom är det så självklart. Träna med oss och du blir snabb. Får hoppas på det 🙂

Facebook-20151007-012523

Karlovy Vary DNF

Karlovy Vary blev inte riktigt som jag tänkt mig. Var rankad som nummer åtta och hade en stor chans att placera mig topp fem och till och med få min första pallplats i en Continental cup.

Dessutom var banan som gjord för mig! Cykelbanan var kuperad och trixig, med snäva svängar och kullersten. Den brantaste backen hade en lutning på 21% och var ungefär 500m lång.
Löpbanan var också tuff och kuperad med en trappa med ca 15-20 trappsteg, som man skulle upp fyra gånger.

Jag var en av de få som verkligen såg framemot att få tävla på den här banan.
Men jag fick inte chansen och visa vad jag gick för.. kroppen sa nej, stopp!

Redan dagen innan när vi cyklade in banan kände jag att något inte stod rätt till i kroppen.
Stack istället hem och sov när de andra åkte iväg och simmade in simbanan.
Piggnade till på eftermiddagen och gick på briefingen. Laddade med pizza tillsammans med Mikaela som var med mig.

Det skulle bli bra. Bara lite sömn.

Men illamåendet och mattheten i kroppen försvann liksom inte. I huvudet var jag med på att jag skulle tävla, jag laddade upp så mycket jag kunde och orkade.
Starten gick och jag hade ingenting.. efter 500 meter in på simningen var det dags för varvning, där bröt jag och åkte hem och sov.

Mikaela fullföljde loppet och placerade sig som 14e, snyggt. Det skulle firas så jag bet ihop, tog en alvedon och så gick vi ut och åt. Det var en bra och mycket trevlig kväll 🙂

Väl hemma i Sverige så var det som att kroppen slappna av.
Jag kramade toalettstolen hela natten till tisdagen och har legat helt utslagen efter det.
Mår bättre idag men är väldigt svag och illamående.
Typiskt, tråkigt och onödigt.
Vart kom det ifrån vet jag inte. I och för sig har hela familjen Sahlberg varit förkylda men de här vara mer än bara en lite förkylning.
Allt skulle ut. Mycket otrevligt.

Ja, det suger att få en DNF men när jag blickar tillbaka på säsongen så kan jag ändå luta mig tillbaka och vara nöjd.

Det har gått över förväntan. Med inga motgångar alls, så jag ska nog kunna hantera den här DNF 😉

Har placerat mig topp 10 på varje Continental cup jag ställt upp på i år,
en 16e på min första världscup och en 26e plats på EM.

Kroppen har som sagt hängt med trots att jag tävlat väldigt mycket, 10 tävlingar på åtta månader och då bara en tävling i Sverige (sprint SM).
Lite slitsamt men väldigt roligt och lärorikt.

Tanken var att tävla på Tjörn nu i helgen men med tanken på hur jag mår nu ser det väldigt mörkt ut, tyvärr.

Så..
Jag tar ett lite break men har två tävlingar inplanerade i kalendern, en världscup i Alanya och en Continental cup i Larache i slutet av oktober.
Får se om det blir så eller om vi istället lägger ett block med riktigt bra träning.

Breaket kommer också ganska lägligt. Det är dags att börja planer var vintern kommer spenderas. Vi har en del bra alternativ så 2016 kommer nog bli bra det med 🙂

Tiszaujvaros ITU World Cup – 16:e plats!

Okej, två sprintar på en helg. Om man tog sig till final..
Det var dags för min första Världscup och en lite annorlunda sådan. Vanligtvis gör man en sprinter eller olympisk. Men i Tizzy hade de skojat till det lite och gjort en semifinal och sedan final. Damloppet var det 65 tjejer uppdelat i två heat, de 14 bästa kom vidare till final och två stycken på tid.

Visste inte vad jag hade att förvänta mig förutom att det skulle bli riktigt tufft.

Men på själva tävlingsdagen var det knappt motståndet jag var orolig för utan värmen… 36-38 grader, det var som att gå in i en bastu. Svettades kopiösa mängder utan att göra något och jag ville helst inte att loppet skulle sluta som på EM.
Tur var hade vi AC på rummet vilket jag tror gjorde jättemycket. Jag var avkyld innan jag gick till start.

Simbanan var väldigt speciell och en av de värsta simbanorna man kan tänka sig. Det är omöjligt att inte åka på stryk. Simbanan var tre varv, varav ett varv var bara 250m. På dom 250 metarna ska du runda sex bojar! Ser du kaoset? Kan garantera att det var kaos, speciellt när 31 tjejer som är lika snabba kommer fram till första boj som är redan efter 100m. Dessutom när den lilla dammen vi simma i inte är längre än 110m. Så det finns ingen chans att försöka gå ytter varv, det finns liksom inte plats. Det är en STOR fördel om du är snabbast fram till första boj, vilket jag inte var.

Jag gjorde simningen ok på semifinalen. Jag hade tur och behövde inte brottas så mycket.

Semifinalens cykelbanan var enkel, 5 km ut och 5 km in. Banan var så eftersom vi alla heat startade 20 minuter mellanrum.
Gjorde en bra cykling och låg med i första klungan, benen kändes riktigt bra och starka. Dock i växlingen till löpningen, T2, satte tjejen med ett högre nummer upp sin cykel på min plats! Jag vråla ”WTF” och massa andra fula, onödiga ord som uppkom i paniken. Det innebar att jag var superduper sista ut ur T2.
Trodde att det var kört, låg då på en 19-20:e plats. Men hade riktigt fina ben på löpningen, sjunde snabbast löptid i mitt heat, kunde jag spurta in som 13:e tjej och där med en säkrad plats till finalen, YES!
Och samtidigt nej, när man insåg att man skulle göra skiten en gång till.. 😉

Hem, ladda om, käka pizza och sova. Det var final dagen efter, en till sprint och den här gången skulle det gå betydligt fortare än vad det gjorde på semin.

Finalen
Den här dagen hade jag inte lika bra simning. Kom iväg bra men i det här läget var det dåligt. Jag hamna verkligen mitt i det värsta slagsmålet. Jag stod helt stilla men hade mjölksyra ända upp i örsnibben. Det var överlevnad att ens få luft. I det sista varvet hade det dragits ut lite och jag kunde äntligen komma in i någon form av rytm. Men var tyvärr upp med i sista klungan.

Cykelbanan på finalen var mer teknisk, 8 varv á 2.5 kilometer.
Tack vare bra cykelben och riktigt starka tjejer runt omkring mig kunde vi jobba upp oss till första klungan. Efter fem varv var alla samlade och T2 närmade sig och det gäller att ta en bra position in till T2 och löpningen. Det handlar om sekunder.
Jag gjorde en bra växling men var ute topp 20. Sprang för allt vad jag var värd och hade Micke som skrek placeringar, håll ihop det nu Amanda!
Och jag höll ihop det och spurtade in som 16:e tjej, endast 75 sekunder efter vinnaren!
Sjukt tajt och det var sekunder/meter mellan tjejerna. Man inser hur viktigt det är att göra en bra växling. Det kan handla om 2-4 placeringar.

Men jag var så nöjd! 16:e plats på en världscup, vem har gjort det? Förutom Lisa så klart 😉

Ett galet häftigt lopp. Det var tusentals människor längs med hela banan som skrek och hejade. På upploppet när jag insåg att Italienaren var nästan ikapp skrek folk så högt att jag inte hörde ens mig själv andas. Jag höll undan men det var nära.

På kvällen fick topp 20 gå upp på den stora scenen, dansa och hyllas av publiken. Mäktigt.

Det tråkiga är att man inser vilket U-land vi Sverige är när det gäller kortdistanstriathlon …
Alla hade ett helt team bakom sig med tränare, förbundskapten m.m som hela tiden kunde ha koll på penalty, placering. De kunde även fixa med saker som att registrera om sig efter semin om man kom vidare till final eller kolla upp varför någon blev diskad m.m.
Jag hade tur som hade Micke på kanten. Men om han hade kommit till final hade jag inte haft en aning och också stå i över en timme i 40 graders värme och vänta på att registrera mig till finalen.
Jaja, jag hoppas att det ordnar upp sig snart annars ser jag mörkt på kortdistanstriathlon i framtiden.

Jag har tyvärr inga bilder från loppet men här är en lite video på Highlightsen från loppet. Jag syns tre gånger på videon :)

Och, Grattis till alla fina placeringar på Ironman Kalmar! Snyggt jobbat 🙂

Tiondeplats i Chateauroux ETU Sprint

Jag är kär i Frankrike, bergen, platten och alla små städerna man kör eller cyklar igenom. Helt underbart och jag kan varmt rekommendera att åka ner, cykla eller köra igenom landet. Magiskt!

Som jag skrev i tidigare inlägg så hyrde jag och Micke bil. Micke befann sig redan i Frankrike, Morzine, Avoriaz sedan fyra-fem veckor tillbaka. Jag kom bara i några dagar, för att landa efter EM och för att lättare åka vidare till nästa tävling som gick i söndags Chateauroux ETU sprint (ligger typ mitt i Frankrike). Lite tråkigt att missa SM i Olympisk men jag ångrar fortfarande inte valet.

Avoriaz böjd på bra träning och väldigt gott sällskap, precis vad jag behövde!
Det tog cirka sex timmar att köra från Avoriaz till Chateauroux så vi hann verkligen få se landet, Frankrike. Som ni redan har förstått var det en rejäl värmebölja här nere, det brann på flera ställen när jag och Micke körde ner till Chateauroux. Tempen visa som max 39.5 grad!!!! Hett med andra ord!

På tävlingsdagen hann det svalna lite och kom ner till ”bara” 25-27 grader. Skönt!

IMG_3892

Det var 43 tjejer som starta i Chateauroux, riktigt kul med stort startfält. Jag var rankad som nittonde tjej och stod därför i mitten när man fick ta plats på den blå mattan. Simningen var ovanligt teknisk, den var formad som ett S med tvära 180 graders svängar.
Med stort startfält kan det lätt bli riktigt trångt och bökigt vid bojarna. Det gäller alltså att ta plats. Det var dock inte mitt problem den här dagen. Efter några Continental-tävlingar har man lärt sig att ta plats, har dock en bit kvar men det blir bättre och bättre.
I söndags blev jag så trött på en brud att jag tog tag i skallen och tryckte bort henne. Hon försvann och jag kunde simma lite ”friare” en stund i alla fall innan nästa brud var på en.

I söndags var jag lite loj, har i tidigare tävlingar gjort bra simningen och krigat på bra.IMG_3889 Men den dagen var jag inte lika krigssugen i vattnet, inte bra. Det ledde till att jag kom en bit bakom de första tjejerna ut på cykeln.

Men cykelbenen kan jag alltid lita på och de gjorde ett riktigt bra jobb! Tack!
Efter 2.5 varv var jag ifatt tätklungan på cirka 18 tjejer.
Banan var inte super teknisk men vissa partier var rätt trånga vilket gjorde att den blev mer teknisk än man trott. Såg alltid till att ligga i toppen för att inte hamna i dragspelet som blev i mitten och slutet av klungan.
Är sjuknöjd över att jag i sista varvet tog det tekniska partiet så pass bra att jag fick en lucka på 10-15 meter och var där med först av på cykeln. Najs! Jag lyckades även få snabbast cykeltid.

Av på cykeln och på med löpskorna och sedan iväg. Vi var ungefär 12 tjejer i en IMG_3894klunga, tyskan som vann stack iväg ganska fort och höll en riktigt bra fart ända in i mål.
Varvet vi sprang två gånger bjöd på en lång seg backe på 400 m, vilket jag gillar men upptäckte att jag tappa på tjejerna nerför och fick därför en lucka fram, attans! Höll samma lucka hela resterande varvet tills det var dags att springa nerför igen på sista varvet och jag tappade ytligare. Något jag måste träna på!

IMG_3891

bara 1500m kvar till mål. Så nära men så långt bort! Nästa gång ska jag inte låta norskan gå före 😉

Är sjukt nöjd med loppet och ett av mina absolut bästa. Har aldrig varit så nära pallen tidigare. Nu blir det mer löpfokus för att kunna vara med och fajtas om topp tre placeringar.
Vet att löpningen finns där men det gäller att vara snabb efter sim och cykel också! Självklart fortsätta jobba på simningen också 😉

Nu är jag hemma i Sverige igen. Jag och Micke har flytt ner till Åtvidaberg, vi stannar här i 1.5 vecka därefter åker vi vidare till Ungern för att tävla min första världscup i Tiszaujvaros . Spännande 🙂

Europamästerskapen

Som sagt, mitt första internationella mästerskap, Europamästerskap, i Geneve. En otroligt vacker stad men sinnessjuk dyrt. Köpte en sushi, 10 bitar, för 250 kr!
Europa har, förutom i Sverige där vi lyckats komma undan, fått en rejäl värmebölja. I Geneve var det uppåt 35-40 grader under tävlingsdagen och som varmast runt 17-18 tiden. Då vi var ute på banan..
Jag överlevde värmen och sprang in som nummer 26 av 48 startande. Dock var det ”bara” 33 tjejer som kom i mål då en del tjejer blev avplockad från banan på grund av värmen. I herrarnas lopp var det 25 stycken som bröt! Tuff dag helt enkelt.

SAM_6251

Fick en riktigt bra start, stod i mitten av fältet och hade bra, snabba tjejer runt omkring mig. Vid 750m av simbanan skulle vi upp på en ramp för att sedan dyka igen. Det gör att det blir mer publikvänligt och man själv kan få lite koll på hur man ligger till.
Jag insåg att jag låg riktigt bra till och var med en större grupp tjejer. Perfekt!
Vid växlingsområdet fick jag höra att vi låg runt en minut från Lisa, Jodie och Spirig. Insåg att jag hade gjort en fin simningen. Dock en minut kvar att kappa men mer tid i bassängen och tålamod så förhoppningsvis är jag där 🙂

Cykelbanan böjd på en rejäl backe på en kilometer annars var banan oteknisk och enkel. Drog lite första två varven med hopp om att vi skulle få något samarbete. Men en väldigt oorganiserad klunga på 15-20 tjejer gjorde att alla låg och lura och några eldsjälar var uppe och slet.
Ett dilemma hur du ska göra. Vi vet att vi inte kommer cykla ikapp klungan framför oss, på 10 tjejer, men vill inte tappa tid på dom heller, samtidigt vill man ha rätt pigga ben till löpningen då du kan åtminstone kan komma topp 15.
Så cyklingen blev en lätt resa..
Men! Jag tappa en vattenflaska när jag skulle byta plats på den tomma. Fan! Vätska behövdes verkligen, har aldrig upplevt värmen på cyklingen tidigare men i Geneve kunde du känna värmen ordentligt.
Tjejer hällde vatten över sig.

SAM_6204

Gjorde världens sämsta växling, var först in och sist ut.. Inte ok!
Benen kändes bra men huvudet ville explodera. Första varvet var ok och jag låg topp 20. Andra varvet var jobbig och tredje varvet var överlevnad. Värsta 10 kilometrarna i mitt liv.
Tack alla svenskar som var ute längs med banan som skrek och heja, utan er vet jag inte om jag hade tagit mig i mål.
Väl i mål kom hettan ikapp än att jag hade svårt att andas, kunde inte prata, ville spy. Fick avkylning i sjukvårdstältet och efter en timme där var jag människa igen.

Men jag är riktigt nöjd med loppet hade riktigt bra tjejer i min grupp, bland annat Frintova som sprang upp sig till en fjärde-femteplats.
Gomez som vann världscupen i Mooloolaba var precis framför mig i mål, hon krascha precis som jag men lyckades ändå ta sig i mål.

Hade världens bästa stöd i Geneve! Mamma kom ner redan på fredagen, Micke kom ner över dagen och hejade och coach Jocke som en trygghet när man blev osäker. Tack!
Efter loppet tog jag bilen upp till Avoriaz, Morzine och befinner mig där just nu med resten av Darrens grupp. Det är helt magiskt vacker här uppe. Avoriaz där flickorna bor ligger på 1800m höjd. Men de tränar ”nere” i Morzine som ligger på 1000m höjd. Riktigt bra tjejer här uppe, Jodie Stimpson, Aileen Reid, Jess Broderick, Lindsey Jerdonek, Julia Hauser och så klart Lisa 🙂 

IMG_3877

Vi, jag och Micke, stannar tills på torsdag eller fredag (inte bestämt) för att sedan bila vidare till Chateauroux där vi tävlar på söndag.
Det betyder att vi inte kommer tävla SM i Västerås i helgen. Vilket är tråkigt, vela väldigt mycket fram och tillbaka. Men efter några diskussioner så bestämde vi att köra europacupen istället. För att samla poäng och erfarenhet. Precis vad jag och Micke behöver!

IMG_3876

Istanbul ETU sprint

Jag är nöjd med loppet. Trots att jag hamna i ingenmansland på cyklingen och löpningen vilket gjorde att det blev rätt tråkigt. Men förutsatt att det var tråkigt gjorde jag ett bra lopp och sprang in sim nummer sju!

IMG_3844 (2)

Hela det svenska gänget, bara Åsa som saknas!

Sim starten var helt okej, inte den bästa jag haft men helt okej. Om jag får välja så vill jag hellre ha beachstart där man springer i vattnet. Det gör det lättare att positionera sig än i dykstarter, i alla fall tycker jag. Jag måste också tuffa till mig! Det är lite som krig i början av loppet och du måste verkligen ta plats för att komma fram och ta bra position.

Känslan i vattnet, redan efter 10-20 meter var ”fan”.. Det kändes inget bra. Men det skulle tydligen visa sig att den inte var allt för dålig med tanke på vilka simmare som var med. Jag tappad ungefär 30-40 sekunder.
Men 30 sekunder för mycket.. Man blir åter påmind om hur viktig simningen är om man vill hålla på med kortdistans. Jag har gjort stora framsteg och kan äntligen börja skryta om mina simtider i bassängen. Men om du inte är med efter simningen, går tåget. I Istanbul hade jag lite otur att jag inte hade någon att jobba tillsammans med på cyklingen. Förhoppningsvis kommer jag ha det i EM och resterande Europacuper jag kommer göra i framtiden. Men framför allt, simma bättre och vara med där framme.

När jag kom upp ur vattnet och upp på cykeln började jag trampa på rätt hårt, dags att jaga! Kom ikapp några tjejer som inte orkade hålla kvar mitt hjul trots jag skrek på dom att försöka hjälpa till. Tillslut sket jag i det och bombade vidare.

Som sagt, hamna jag i ingenmansland. Framför mig hade jag fronten på sju tjejer som låg och växeldrog och bakom mig cirka åtta tjejer. Banan var gjord för att vara tempostark och ligga i en klunga. Det var nämligen platt, 2.5 kilometer ut och 2.5 kilometer in. Dessutom fin motvind åt ena hållet. Gjorde det bästa jag kunde för att inte tappa för mycket tid på tjejerna längst fram… I växelområdet fick jag vet att jag var ungefär 2.20 minuter efter och tappade ungefär 1.50 minuter på cyklingen. Det får ändå anses som helt okej.

Det kändes att man bombat rätt hårt på cykeln när jag stack ut på löpningen men försökte hålla ett bra pace. Såg ingen framför mig och viste att jag hade en trygg sjundeplats. Sprang ändå helt okej och fick fjärde bästa löptid.

IMG_3836

Sen var det grabbarnas tur att köra och vilket lopp de gjorde! Så otroligt stolt över min Micke som kom på en trettondeplats och Fleetwood som slog till med en åttondeplats!!! Djärven på en 28onde (om jag minns rätt..?) och Dansken 32;a. Lisa vann, så stort grattis till dig och Åsa Annerstedt som nummer 14 🙂

IMG_3825 Oskar, Micke och Ludde efter loppet 🙂

Facebook-20150703-084553

Jag och Lisa.. och jag är gladare än jag ser ut 😉

Nu är jag tillbaka till Stockholm och har flyttat in hos Jocke Palmés uthus/stuga som ligger precis vid vattnet. Magiskt vackert! Dessutom har Stockholm bjudit på kalas väder. Så man är rätt bortskämd just nu!
Tack Jocke!

Har också fått besök av Sam Osborne från Nya Zeeland. En riktigt bra triatlete. Vann nämligen Oceaniska mästerskapen i Sprint i år, grym kille alltså.
Han tävlar Xterra som går 11 juli, spännande!

IMG_3845

Sam